elin maria

Igår vaknade vi för sista gången upp i trebäddsrummet på 69 Cranhurst Road. Innan vi steg upp låg vi och pratade lite om London. När man till exempel flyttar för en höst i Uppsala eller för ett sommarlov hemma så har man nästan en aning om innan vad som kommer att hända, hur allt kommer att se ut, hur mycket plugg man ska ha och hur mycket fester man ska gå på. Jag är dessutom en person som älskar att planera sånt. Men här i London har det varit helt annorlunda. Man hade ingen aning om vad som kunde vänta oss. Jag tror att jag tänkte att vi skulle få en sämre bostad, mycket ruggigare. Jag tänkte också att man skulle känna sig mycket mer otrygg när man vandrade längs Londons gator och att vi skulle vara riktiga festprinsessor. Men det har inte riktigt varit så. Vi fick en så mycket bättre bostad än vad jag någonsin trodde, man känner sig riktigt hemma längs gatorna och inte alls otrygg och antalet gånger vi har festat kan jag nog räkna på en hand. Istället har det blivit en höst av museebesök, restaurangbesök, marknader, vegantänk och arbetande på café. Inte trodde jag heller att jag skulle hinna ha tre jobb på tre månader! Det har varit kul, men såklart gjort att jag inte fått några riktiga rutiner.